Hinderlöpning

Det känns som att jag just hoppat över ett stort hinder, skickade precis iväg första kapitlet på uppsatsen till min handledare. Alltså fy tusan vad det var jobbigt att göra det! Är så osäker på om det är bra skrivet eller inte så jag har tvekat i några dagar...men insåg att jag kommer ju aldrig få veta om det är bra eller inte så länge hon inte läser det, så nu åkte mailet iväg. Ska genast fortsätta på kapitel två.

Förresten, tror att jag borde göra en lista på konstiga graviditetsymptom. Mitt allra värsta är att min hjärna typ slutat fungera? Jag kommer inte ihåg någonting längre! Måste skriva upp precis allt, annars glömmer jag bort det. Blir tokig! För att inte tala om alla konstiga matrelaterade saker. Vissa saker kan jag absolut inte äta längre. Aubergine till exempel...fy tusan, får kväljningar bara av att tänka på det. Samma gäller mitt egna hembakade bröd! Saltgurka får däremot munnen att vattnas. Och apelsiner, äter enorma mängder. Och jag tror att det första jag gör när jag landar i Luleå till jul skulle kunna bli att äta en hamburgare på Max, med pommes frites och massor av smältost (alltså, jag brukar ALDRIG äta sånt?). Det sista av de mest tydliga symptomen är hur sjukt ostabil man blir känslomässigt! Humörsvängningar deluxe...blir jätterörd av helt sjuka saker och kan börja gråta lite hur som helst för att sen vara superglad i nästa ögonblick. Känner mig lite halvt personlighetsförändrad - graviditetshormoner är inte att leka med...Tur att man förhoppningsvis blir någotsånär normal igen när bullen är ute!

Mysigt är det i alla fall att se magen växa. Undrar verkligen vem som bor där inne.