Framsteg

Alice hittade just ett nytt sätt att ta sig fram på... Ser väldigt roligt ut men hon kommer i alla fall framåt, utan att behöva rulla åt en massa håll och kanter innan hon kommer fram till sitt mål! 

En eftermiddag med terroristen

Hon har ätit avokado. Själv, eftersom det är mycket godare då. Sen har vi bytt kläder och duschat, men det fastnade inte på bild. Sen har det lekts. Smakats på saker. Stereon har undersökts väldigt noga. Väggarna har krafsats på också. Nu är vi båda trötta...Alice ska få gröt och sen håller jag tummarna för att det blir en tupplur! 

Bebisprioriteringar

Det är ganska fascinerande egentligen hur bebisar utvecklas så olika. Att de liksom prioriterar olika saker. Tänkte på det förra veckan när vi var hemma hos Alices kusiner, det är helt galet hur olika Alice och hennes en månad äldre kusin Maria Vittoria är! Maria Vittoria är en liten babbelmaja som jollrar h.e.l.a tiden, men hon rör sig inte ur fläcken utan sitter där som en jollrande liten buddha och skrattar när Alice rullar förbi på golvet. Alice däremot har inte jollrat alls förrän den senaste veckan, utan helt fokuserat på att kunna förflytta sig. Sitta vill hon inte heller göra, hon ska röra på sig! Nu är hon såpass rörlig att hon börjat lägga lite energi på att prata också...så nu rullar hon runt här hemma medan hon låter "mamamamamamamamam" (mamma? yes!) eller "vavavavavavavavavavav". Favoritleken är att ackompanjera babblandet med ett taktfast bankande med en slev i golvet. Vet inte om jag är lika förtjust i den leken, men men...jag får väl stå ut.

Nu ska jag ge terroristen lunch, duscha och kanske börja klistra in lite bilder i fotoalbum. Det blir nog en hemmadag idag för vädret är minst sagt trist. Ser bara en grå vägg av dimma utanför fönstret.

Gud vad tiden går fort förresten... här var Alice bara 5 dagar gammal. Nästan 7 månader sen nu.

Budapest

Nä, nu behöver jag en ny dator. Den här har varit dålig länge, men nu är det verkligen på gränsen till att jag ska få ett nervöst sammanbrott varje gång jag använder den. Droppen kom igår kväll när jag skulle boka en flygresa. Datorjäveln vägrar öppna en enda resesajt? Flygbolagens sidor fungerade inte heller. Jag kan INTE ha en dator som inte vill låta mig resa.

Jag överlistade den i alla fall till sist (fick använda Lorenzos dator), och detta är resultatet:

En väldigt impulsbokad resa till Budapest! Fem dagar, i en sjukt fin lägenhet tillsammans med våra bästa vänner. Kan man starta det nya året på ett bättre sätt? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag och Kine planerar avslappnande badhusbesök och god mat och vin, Lorenzo vill turista med Pasquale och Alice laddar för att kunna krypa så hon kan hinna med i svängarna när Velia far runt på golvet! Längtar. 

Stuff I say

Saker kommer ur min mun som jag aldrig trodde jag skulle höra mig själv säga. Typ "Slicka inte på väggen, älskling!". Eller "Nej, man får inte suga på stolsbenen". Och "Snälla du, sluta stoppa in huvudet under trappan, du fastnar ju hela tiden".

Jag har en vild bebis. En racerrullande vild bebis. Som håller på att lära sig krypa. (Jag sitter och håller tummarna för att det ska ta lååång tid innan hon lär sig koordinera händer och fötter och faktiskt tar sig framåt i kryppositionen).

Filistin

Börjar bli lite friskare nu, även om halsen börjar göra ont istället för huvudet...men det kan jag leva med. Men jag känner mig ändå helt förstenad. Orsaken? Det som pågår i Gaza just nu. Jag är återigen helt förstummad över hur oberörd världen kan vara inför Israels mördande av civila. Hör på radion hur de säger att "Hamas har skjutit hundratals raketer, Israel försvarar sig med att bomba flera tusen terroristiska anläggningar och vapenförråd i Gaza", samtidigt som jag får uppdateringar på Facebook från unga italienska aktivister som är där, i Gaza, som berättar om terrorn och beskriver och visar bilder på det de ser när de besöker sjukhusen i området. Och det är inte skadade och döda terrorister de ser. Det är människor. Barn. Bebisar, till och med.

Obama, och andra av världens ledare med honom, pratar om "Israels rätt till att försvara sig". Men vad hände med palestiniernas rätt att försvara sig? Jag skulle också skjuta mina små futtiga raketer om det var det enda försvar jag hade mot en stat som illegalt ockuperar mitt land, som bygger murar runt det lilla område jag har kvar att leva på, som stänger av mitt vatten, hugger ner mina odlingar, skjuter på mig när jag försöker fiska, utsätter mig för förnedrande behandling när jag ska ta mig ut och in genom öppningarna i murarna då jag måste uträtta något på andra sidan, fängslar mig utan anledning, övervakar mig med obemannade flygplan dygnet runt, vägrar släppa in den lilla internationella hjälp som fakstiskt erbjuds mig... Jag förespråkar inte våld, men allvarligt talat? Jag hade också skjutit raketer och kastat sten. För vad hade jag haft för val? Att sitta ihopkrupen inne i min lägenhet och be till Gud att en bomb inte skulle träffa just mig och min familj? Att hoppas att just min dotter inte skulle bli skadad av splitter från bomberna eller att hon, ännu värre, skulle bli dödad? Att vänta på att det internationella samfundet faktiskt skulle erkänna de brott mot mänskligheten som mitt folk får utstå varje dag sedan decennier tillbaks? Nej. Det går inte att kräva att palestinierna ska sitta stilla och vänta på en hjälp som aldrig kommer medan deras land och folk bombas sönder och samman av en terroriststat.

Sånt tänker jag på idag.
 

Sjuk mama, igen.

Alltså, mina bihålor. Har haft bihåleont + migrän plus illamående (av huvudvärken) hela dagen. Kul lördag...not. Alice har iaf lekt med Lorenzo hela dagen så hon är nöjd och glad! Nu beställer jag en bra natt och en frisk morgondag.

Back in Italia, again

Tillbaks till vardagen efter en mysig långhelg i Uppsala - Sthlm! Hemresan gick smidigare än smidigast, Alice sov till tio minuter innan landning och fick beröm av typ hela planets passagerare eftersom hon varit så duktig. Fem minuter innan landning fixade hon däremot världens värsta bajsblöja, till sin mammas stora förtjusning. Alltså - ett tjockt lager extrastinkande bajs över h-e-l-a ryggen på ungen. Fick bära ut henne på en armslängds avstånd typ och springa till närmsta skötrum där jag praktiskt taget lade henne i handfatet och slog på kranen. Jaja...behövde ju inte stå och vänta på väskorna i alla fall, det var bara vårt bagage kvar på bandet när vi äntligen kunde lämna skötrummet. Lorenzo kom och hämtade oss, vi åt lunch på Ikea och sen åkte vi hemåt. Jag och Alice har chillat på soffan hela eftermiddagen och nu ska jag starta en tvättmaskin tror jag...morgonens bajskatastrof lämnade sina spår på Alices kläder.

 

Terroristen is back

Alice glömde berätta igår att hon är tillbaks i terrorist-mode när det gäller sömnen. Pappa Lorenzo är för tillfället förvisad till gästrummet eftersom Alice vaknar varje halvtimme när hon ligger i sin egna säng...så nu sover hon i stora sängen med mig, och vaknar ändå 4-6 gånger per natt. Suck. Jag kör det vanliga mantrat: det är bara en fas, det går över snart...det är bara en fas, det går över snart...

Sex månader!

Alice här! Idag blir jag 6 månader. Tänk, ett halvt år har det gått sedan jag föddes! Nu är jag JÄTTESTOR. Jag har lärt mig massor av saker den här månaden - det bästa av allt är att jag har lärt mig att förflytta mig dit jag vill. Jag kanske ser lite lustig ut för jag rullar och hasar istället för att krypa, men det fungerar i alla fall superbra och nu kan jag äntligen undersöka alla små vrår som jag tidigare varit så nyfiken på! Jag älskar att rulla in under vaggan och suga på sänghimlen som hänger ner...och så tycker jag att internetroutern är jättespännande med alla små lampor som blinkar, men den får jag inte leka med för mamma. Jag blir riktigt förbannad när hon kommer och drar bort mig därifrån faktiskt! Jag har en massa mjukisdjur att leka med, men det bästa med dem är egentligen etiketterna med tvättråd - de är så himla fascinerande, jag kan pilla på dem hur länge som helst. Förut brukade mamma klippa bort dem (galning!), men nu har hon äntligen förstått att det ju är den bästa delen på hela leksaken så hon låter dem sitta kvar.

Jag har varit ute på äventyr också - jag och mamma åkte hela vägen till Barcelona för att träffa moster Chiara. Som vanligt älskade jag att åka flygplan, jag lekte med alla roliga broschyrer som fanns i stolsfickan och charmade herren som satt bredvid oss. Sen fick mamma fick en hostattack på flyget och det var jätteroligt, jag skrattade så jag kiknade! Barcelona var fint, jag satt mest i vagnen och tittade mig omkring och så passade jag på att sova en del när mamma skulle gå och titta på en massa konstutställningar. På kvällarna gick vi ut och åt och det var roligt, speciellt att titta på alla servitörer som skyndade omkring!

I helgen fick vi besök av en himla rolig tjej som heter Velia och hennes föräldrar. Hon var jättesnabb! Jag försökte ta fast henne när hon ålade förbi mig men det gick inte alltid så bra. Någon gång lyckades jag i alla fall få ett bra grepp om hennes fot och bromsade ner henne lite. Hon var rolig att leka med, hoppas verkligen att få träffa henne igen snart. Fast mamma säger något om att vi ska få bo i olika delar av huset då så att vi inte väcker varandra hela tiden...undrar varför? Jag hade det i alla fall väldigt kul mitt i natten när både jag och Velia var vakna!

Idag har jag och mamma varit och köpt en ny vagn, som är lätt att fälla ihop och packa ner - för på fredag åker vi till Sverige! Vi ska hälsa på mostrarna i Uppsala och Stockholm, och träffa både mormor och morfar och gammelfarmor och gammelfarfar också. Det längtar både jag och mamma till jättemycket.

 

Höst

Oj, försvann visst ett tag från bloggen...har haft rätt fullt upp i helgen! Kine, Pasquale och deras lilla Velia har varit här och det har varit lätt kaotiskt men väldigt mysigt med två små bebisar i huset. Alice var helt fascinerad av Velia och försökte hänga med så gott hon kunde när hon ålade omkring i ilfart på golvet.

Idag är det underbart höstväder, har gått på promenad med Alice och snart ska jag rida - Alice får hänga med pappa på kontoret under tiden!

Full fart

Det börjar bli lite komplicerat att ta en fin närbild på denna unge nu. Långa armar som ska pilla på precis allting...

 

Och såhär ser det ofta ut hos oss:

 

 

Alltså...Alice är snabb som en liten pil, hon rullar/ålar/hasar runt hela vardagsrummet hur snabbt som helst (ni ser ju på bilden hur benen far omkring haha) och krånglar sig in under möbler. Favoriten är dock att ta tag i ett hörn på mattan till babygymet och rulla runt så hon blir helt insnurrad. Sen ligger hon där och tjuter av glädje. Min lilla galning.

Tredje natten utan uppvak nu förresten...såhär utvilad har jag inte varit sen innan jag blev gravid tror jag. Idag ska jag montera möbler som jag inhandlade igår på Ikea och fixa det sista i huset så allt är klart imorgon när våra kära vänner från Norge kommer hit!