Snus?

Var hos tandläkaren igår, och bytte en gammal lagning som blivit missfärgad, mitt emellan framtänderna. Fixade även till en tand som hade lite konstig form, så den blev rak och fin. Nästa steg är tandställning, haha...fast en genomskinlig sådan som tur är. I alla fall så fick jag en himla massa bedövning i överläppen, och idag när jag vaknade på morgonen och tittade mig i spegeln fick jag mig en liten chock. Det ser ut som att jag har typ sju prillor med snus under läppen...SÅ svullen! Inte fint haha...hoppas det lägger sig snart.

Nu ska jag ta tag i morgonens projekt - måla en liten byrå!

Packa upp.

Jag är sämst på att packa upp väskor. Är en stjärna på att packa, men packa upp är ju så tråkigt. Ett bevis på att en resa faktiskt är över, på något sätt. Har fortfarande inte packat upp väskan från när vi var i Alperna, till exempel. Bara går och plockar ur saker när jag behöver dem. Men. Tur att jag har Alice. Hon älskar att packa upp! Hon är inte lika bra på att lägga sakerna på rätt plats när de väl är ute ur väskan, men det kan jag sköta - det är liksom själva urpackningen jag har problem med. Vilket team vi är!

Hospitalized

Och ungefär fem minuter efter att jag lade upp det senaste inlägget ramlade Alice och slog huvudet i golvet. Igen. Som vanligt. Bara det att hon började kräkas helt sjukt mycket ungefär en timme efter att hon ramlade, så vi ringde sjukhuset som tyckte att vi skulle komma in för en kontroll. Och kontrollen blev till "vi håller henne under observation tills nästa morgon", och sen tror jag de glömde bort oss litegrann för vi fick inte komma hem förrän i eftermiddags. Hur som helst så verkar hon må bra nu, och jag tror hon tyckte det var ganska spännande att bo på sjukhuset en natt (massor av andra barn att spana på!), med undantag för när det skulle tas blodprover. Blodprover på vild bebis med tjockisarmar = inte en lätt match för den stackars sköterskan...och inte speciellt kul för stackars Alice heller.

Så skönt att vara hemma nu! Ska gå och lägga mig nu, det blev inte så många timmars sömn för mig inatt...

Mammamammamamma

Klängig bebis nuförtiden. Hon leker fortfarande bra själv, men efter en stund kommer hon, ställer sig upp och klamrar sig fast vid mitt ben. Mammamammamammamamma säger hon. Sötnos. Fast det blir himla komplicerat att få något gjort när man har en bebis på drygt tio kilo som hänger fast i benet...

Hjälm-time!

Ingen bra helg för oss och terroristen Alice... Jag har fått p-böter och Alice har varit (är fortfarande) jätteförkyld, med rinnande ögon och näsa och hosta som fått henne att vakna upp typ var tionde minut på natten. Sen lyckades hon igår ramla och slå sig på en högtalare precis under ögat så hon har fått en snygg blåtira. Hon har bankat i huvudet i golvet ca sjuttifem gånger under helgen också så nu är det hjälm som gäller. Haha, stackars unge, hon ser inte riktigt klok ut...men hon är alldeles för vild och rörlig för sitt eget bästa! 

Favoritleken...riva ut så mycket saker som möjligt ut tv-möbeln. Snälla snickaren, skynda dig att göra klart den nya tv-bänken så vi får en möbel med dörrar som faktiskt går att låsa! 

Skavsår

Förresten. Skavsår i knävecken är definitivt med på min topp-fem lista över värsta skadorna någonsin. De läker ju aldrig? Har testat med plåster, utan plåster, med byxor, utan byxor (bara på hemmaplan, don't worry), inte böja på benen (lycka till med det liksom)...men det blir inte bättre.

Åh, på tal om ingenting - Lorenzo gjorde världens klipp igår på jobbet och lyckades hyra ut vår Landrover i tre veckor då de behövde en fyrhjulsdriven bil för några provtagningar. I utbyte får vi en fin hyrbil. Gissa om jag är glad att slippa det rucklet ett tag? Den senaste veckan har 1) Ena framrutan fastnat i nedhissat läge. 2) Det blivit en glipa i ena takfönstret så man blir blöt när det snöar/regnar. 3) Hastighetsmätaren gått sönder. Ge. oss. en. ny. bil. please.

Nu ska jag ta mina onda knäveck och gå ut i solskenet med sömntutan Alice som precis vaknat från en tretimmars tupplur!

Yoga och michelingubben

Saltvattnet är äntligen borta ur kranarna, men nu fungerar inte avkalkningsapparaten (det var den som saltade vattnet tydligen). Och tvättmaskinen är helt kaputt. Men det har slutat snöa i alla fall...

Igår var jag på min första yogalektion. Om vi bortser från faktumet att jag blev duschad från topp till tå av en förbipasserande bil som körde genom världens djupaste vattenpöl exakt samma sekund som jag klev ur bilen  i Pavia och alltså fick genomföra lektionen i blöta, smutsiga kläder, så gick det faktiskt oväntat bra. Jag är inte riktigt så stel som jag trodde. Och jag är definitivt inte stelast i gruppen (och det känns väldigt bra). 

Dagens bästa nyhet är i alla fall att Spotify äntligen har kommit till Italien! Sjukt nöjd. 

Här är två bilder från helgen i Megéve. Vi och vår lilla Michelingubbe. 

Problema problema

Kommer snart någon bild från helgen i Alperna, men måste först ta tag i dagens tre problem:

Ett: Det är snöstorm och jag måste skotta mig fram till garaget för att hämta lite saker där.

Två: Det kommer saltvatten ur våra vattenkranar? Wtf?

Tre: Tvättmaskinen är trasig, igen. Och hur ska jag kunna skölja upp den blöta tvätt som blev kvar i maskinen när den stannade halvvägs genom ett program när vi bara har SALTVATTEN?

Gahh

Men alltså. Irritationen som uppstår när man inser att de nya måttbeställda ridstövlarna är exakt 0,5 cm för höga och därför skapar SKAVSÅR i knävecken? Är van vid att linda in fötterna i Leukoplast men knävecken...det är nytt för mig.

Shape me up

Nä nu! Nu är det dags att komma i form igen. Nio månader i magen och nio månader utanför = mamma med ont i ryggen. Behöver inte gå ner i vikt, det fixade amningen så fint åt mig, men jag behöver träna! Jag behöver muskler! Och, eftersom jag är på god väg att bli stelast i Italien måste jag stretcha också. Så, nu är mitt försenade nyårslöfte att: Rida minst en gång i veckan, och att göra yoga minst två gånger i veckan, en gång med instruktör och en gång hemma. Yogan startar på tisdag och jag förbereder mig mentalt på att bli utskrattad för min stelhet...

Och nu ska jag iväg på ridlektion! Ikväll åker vi till Megève för en helg med skidåkning (för Lorenzo) och promenader på alptopparna för mig och Alice. Yeyyy!

Nio månader

Alice här! Idag blir jag nio månader. Nu har jag alltså varit utanför mammas mage lika länge som jag var inne i magen!

Jag är busigare än någonsin just nu måste jag medge. Jag ÄLSKAR att busa. Jag har lärt mig att krypa jättesnabbt och det viktigaste av allt - jag har lärt mig att stå upp och gå några steg längs med saker också! Det är jättepraktiskt att kunna stå upp när man vill undersöka något ordentligt. Speciellt kartongerna som mamma och pappa använder när de handlar mat är himla roliga att titta ner i. Och det bästa som finns är att packa upp maten! Att packa upp saker är en av mina allra bästa lekar faktiskt. Och att leka tittut! Jag skrattar så jag börjar hicka när mamma gömmer sig bakom saker och hoppar fram, och jag brukar själv gömma mig under en tröja när jag ligger på skötbordet, då ser inte mamma mig! JÄTTEROLIGT! En annan bra lek är att vrida upp volymen på stereon, fast om det blir för högt blir jag lite rädd och börjar gråta. Bollar är något av det roligaste jag vet, jag har en liten rosa boll som jag aldrig släpper taget om, och det är det första ord jag lärt mig att förstå! Om mamma säger "var är bollen?" så pekar jag på den. Tycker att hon letar efter den där himla bollen ganska ofta faktiskt, konstigt att hon inte kan hitta den själv?

Varje dag brukar jag och mamma gå ut och leka lite på gården också. Det är spännande att titta på grannarnas djur, hundarna är jätteroliga och hönsen är också fina. Men ibland kommer några monster som kvackar superhögt och flaxar med sina stora vingar, de är hur läskiga som helst! Så läskiga är de att jag skriker rätt ut när jag ser dem! Mamma skrattar och säger att det bara är gäss och att de inte är farliga, men jag vet allt att de är livsfarliga...

Jag tycker om mat, och jag äter oftast ganska mycket. Favoriten är pasta, det tycker jag är jättegott. Ris däremot, det är väldigt äckligt. Mammas mjölk är fortfarande smaskens och jag vill ofta ha en liten slurk när jag blir trött eller bara lite törstig! Ibland biter jag henne och då skriker hon "AJ!"... jag kan bitas ganska hårt nu, för jag har tre tänder! Det är roligt att gnissla med tänderna också, mamma blir lite sur när jag gör det, men det låter ju så roligt!

Hur trött kan man bli?

MAJOR tandspricknings-issues har vi här. Terroristen sover sämre än sämst (och bara jag får trösta henne på natten, Lorenzo duger inte alls), hon gnager på allt som kommer i hennes väg (gärna på mina nyckelben) och det ser ut som att tandköttet ska explodera snart. Allt detta = trött mamma.

Alice har lärt sig att gå också! Hållandes i mina händer förstås, men hon har liksom fattat hur man gör för att lyfta på knäna och flytta fötterna framåt. Min rygg får lida av allt övande, men hon tycker ju att det är så himla kul så det får jag stå ut med.

Nu är jag dödstrött efter en lång natt och en tuff men rolig hoppträning i dimma och iskall blåst bland en massa lerpölar. Fick hoppa HÖGT och det är så himla roligt, sjukt nöjd att jag börjat rida igen. Nu ska jag bädda ner mig i soffan med terroristen som också ser lite sömnig ut och kolla på Grey's Anatomy tror jag.