One day to go

Jag tror mina hyacinter växt lite för mycket för sitt eget bästa... men de doftar i alla fall gott.

Imorgon åker vi till Luleå! Finally! Jag håller på att packa, lägenheten är i totalt kaos. En väska för julklapparna och en för kläder (jag får ändå inte på mig några av mina kläder längre så jag tar med mig typ tre saker...). Skickade mina och Lorenzos julklappar till varandra med DHL för annars fick inte allt plats i väskan! Vågade inte skicka de andra ifall de inte skulle komma fram i tid...nu håller vi bara tummarna för att vi och våra väskor klarar alla byten imorgon och kommer fram till Luleå. (Vi har ju inte direkt haft flyt när vi rest kring jul tidigare...)

Sen ska jag ut och leta stödstrumpor. Det verkar inte existera här i Italien? Har varit på flera olika apotek men nada...(eller ja, på ett apotek hade de stödstrumpbyxor, men det kändes som att det skulle bli lite knepigt att pressa ner magen i dem)! Jag brukar få svullna fötter när jag flyger vanligtvis, vågar inte ens tänka på hur det skulle bli nu när jag är preggo. I värsta fall får jag väl vara uppe och promenera hela flygresan. Och absolut inte ta av mig skorna. Gjorde det när vi flög från Kina och sen fick jag springa genom flygplatsen i Bryssel i bara strumporna för jag fick inte på mig skorna igen...bra där.

Ultraljud

Kan meddela att ultraljudet gick jättebra trots en bebis som inte ville samarbeta och vägrade ligga still. Stor och fin är han/hon (vet fortfarande inte vilken "sort" det blir, vi valde att vänta), med alla armar och ben på rätt plats och fina små händer som vinkade till oss. Det första läkaren som gjorde ultraljudet sa var "oj, vilket stort huvud!". (Det måste jag säga känns lagom bra med tanke på att jag ska klämma ut det sen...) Fick ungefär 30 bilder med oss hem, har noll energi för att ladda upp dem här men vi packar ner dem i väskan när vi kommer till Luleå så alla blivande morföräldrar och mostrar kan få se på vår lilla plutt!

Halvvägs

Idag har precis halva graviditeten gått. 20 veckor. 140 dagar. Det känns som att det gått ganska fort, som att det inte var så himla länge sen jag satt där och stirrade på graviditetstestet och försökte få in i huvudet att jag faktiskt hade en liten plutt i magen. Nu känner jag plutten sparka lite varje dag, så det känns definitivt mer verkligt...och supermysigt.

Nu ska jag pallra mig i säng, är helt slut efter en dag på universitetet där tre av mina kurskamrater tog examen. Imorgon väntar ultraljud! Lite pirrigt att se om allting är som det ska, men längtar som tusan efter att få se vår lilla bebis.

Busunge

Bebisen i magen har hittat sitt nya favoritnöje. "Sparka mamma på urinblåsan" heter det och går ut på att bebisen tar sats, studsar så hårt den kan på min urinblåsa och sedan lyssnar den på min reaktion (tror jag), som oftast är ett gapskratt. Det känns så himla sjukt! Risken för att kissa på sig tror jag kommer öka i takt med att bebisen växer...redan nu får man panikknipa när det händer. Håller tummarna för att den kommer fortsätta utöva detta nöje endast när jag är hemma...

Det börjar bli svårt att stänga koftan nu...

Byråkrati...as usual

Jag har i veckan, eftersom min handledare kommit tillbaks från Indien, äntligen kunnat ta tag i hela den byråkratiska delen kring examen. Det är inte helt enkelt (vi är ju faktiskt i Italien...). Två månader innan man vill ta examen måste man lämna in ett papper där man fyllt i sina personuppgifter och uppsatsens titel. Detta papper ska sedan skrivas under av handledaren. Efter detta ska pappret lämnas hos rektorns sekreterare, som vid lämpligt tillfälle ska visa det för rektorn. Rektorn måste då fundera lite på vem som skulle passa som opponent (jag tror det heter så?), skriva den personens namn på pappret, skriva under det och sätta en stämpel för att sedan lämna tillbaks det till sekreteraren. Sekreteraren har naturligtvis alldeles för mycket att göra för att ringa och säga att pappret är underskrivet så jag måste alltså chansa och åka dit lite då och då för att se om det är klart. Idag var det klart. Sista steget är då att söka upp professorn som blivit utvald av rektorn att läsa uppsatsen, och få även denna professors underskrift på pappret innan det kan lämnas in för godkännande. Som tur var fick jag en opponent som faktiskt bemödar sig att svara på mail, så jag har kunnat boka in ett möte med honom på måndag för att få hans underskrift och kunna lämna in allt innan jullovet!

Det här är dock bara en bråkdel av allt som ska göras, en månad innan examen ska andra dokument fyllas i, skrivas under och lämnas in, avgifter ska betalas, tentamensboken ska lämnas in och kopior på uppsatsen ska delas ut till höger och vänster för granskning.

Nu ska jag skriva lite...det finns ju en risk för att jag annars kommer stå där med alla papper klara men utan uppsats!

Senil?

Jag tror jag börjar bli lite knäpp. Alltså, jag har i tre timmar letat efter ett stycke text som jag verkligen behöver till kapitlet jag håller på att skriva i min uppsats, jag VET att jag läst det någonstans och tänkt "åh vad bra, det här ska jag komma ihåg att skriva i det kapitlet"... och nu när jag är vid det kapitlet kan jag för allt i världen inte komma på var jag läste det? Jag blir tokig! Har tittat igenom alla mina böcker och jag hittar det inte? Eftersom det inte finns så mycket material om det jag skriver om är liksom varenda litet stycke text jag kan hitta superviktigt...och det här är spårlöst försvunnet. Kanske jag bara drömde det?

Något mer positivt som har hänt idag är att att stommarna till våra enorma vardagsrumsfönster blivit monterade! Nu fattas bara glasrutorna. Can't wait!

Ska fortsätta leta efter den där texten nu. Sen blir det matlagning. Har sett hur många avsnitt som helst av Masterchef Australia de senaste dagarna så nu när jag lagar mat vill jag typ kommentera vartenda steg i matlagningen, på engelska naturligtvis... (Har jag redan sagt att jag tror att jag börjar bli lite knäpp?)

Trött...

Jag är så himla känslig för vädret, så fort det blir dimma och regnigt blir jag så sjukt trött. Idag har jag klippt mig (typ 7 månader sen sist så det behövdes!), handlat mat och köpt julklappar till alla små barn vi känner. Sen kraschade jag på soffan, orkar inte göra något mer alls idag. Måste skriva uppsats... (men tror det får vänta tills imorgon)! 

En vecka kvar tills vi ska på ultraljud nu, längtar verkligen.

Julpyntat

Jag har verkligen inte öst på med julpynt i år eftersom vi ändå kommer vara i Luleå över jul och nyår. Men lite blommor var jag ändå tvungen att fixa, det kändes så himla omysigt här hemma utan minsta lilla hyacint!

Nu håller jag bara tummarna för att de slår ut innan vi åker...

Huset

Tog en liten tur i huset i eftermiddags för att dokumentera hur det ser ut nu. Detta är situationen:

Fasaden är klar och byggställningen är borta.

Här håller de på att bygga vår ingång och lilla hall!

Hallen sedd från vardagsrummet...

Öppna spisen! Stenramen fattas fortfarande och så ska allt tegel på väggen täckas och bli vitmålat.

Så här ser det ut i köket...massor av vatten- och elledningar överallt. Den som står rätt upp ska leda vatten till vår köksö!

Mer ledningar...och snygg grafitti på väggarna som visar var lampor, strömbrytare och eluttag ska sitta.

Vår stackars massakrerade uteplats. Som ni ser har i alla fall avloppsrör kunnat läggas ner.

På måndag borde de komma och börja montera de jättestora vardagsrumsfönstren! Det tog bara tre månader att tillverka dem... en månad längre än utlovat. Ska bli spännande att se slutresultatet.  

Saturday morning

Lagom kul start på morgonen, fick punga ut med 180 euro för att laga vår varmvattenberedare som helt plötsligt slutat fungera. Tydligen var den full av små stenar? Bra där. Kanske borde installera ett filter någonstans?
Annars är det bra. Bebisen har börjat växa till sig och blivit lite starkare tror jag, för nu känner jag ibland små rörelser inne i magen. Som att någon petar lite svagt på mig från insidan. Väldigt väldigt konstig känsla, men himla mysigt också. Längtar tills den 21 december då vi ska på ultraljud igen, det är så kul att se den lilla plutten!

Knäck(t)

Som ni kan se har jag gjort knäck. Den blev supergod! Men tyvärr måste detta räknas som ett av mina värsta knäckbak någonsin...för formarna har helt sugit fast i knäcken och går absolut inte att få loss. Skyller på formarna, som är "minimuffinsformar" från Rinascente, skulle ha åkt till Ikea och handlat riktiga knäckformar istället! Får väl antingen försöka övertyga de jag bjuder på knäck att formarna är ätbara eller låta dem sitta och slicka upp knäcken ur formarna (kan ta sin lilla tid för den är ganska hård).

Vädret?

Vad händer? Helt plötsligt är det 15 grader och sol sol sol! Förra året samma dag var det snö här i Valdamonte.

Resultatet...

...av två dagars julklappsshopping:



Nu ska jag torka håret och ta mig iväg till Pavia för att förhoppningsvis köpa den sista julklappen - sen skickar vi iväg alltihopa till Luleå! (Orkar inte släpa på detta som handbagage så DHL får rädda oss). I eftermiddag väntar organisationsmöte här hemma med arkitekt, ingenjör, rörmokare och elektriker.¨

 Btw var jag igår kväll en millimeter från att ringa upp och skälla ut gubbskrället som planerat hur alla elledningar ska läggas hemma hos oss. Jag tillbringade förra veckan en hel eftermiddag (ca 4 timmar!) med honom här hemma då vi gick igenom exakt var alla strömbrytare, eluttag, lampor och knappsatser till larmet ska sitta. Helt i onödan visade det sig för igår berättade Lorenzo att gubben ringt honom och sagt "Lorenzo, du måste bestämma var du vill ha strömbrytarna etc..!". Jag visste redan att han hade svårt att lyssna på kvinnor då han envisas med att stå och himla med ögonen så fort arkitekten öppnar munnen för att säga något, men seriöst? Har dessutom alltid tyckt illa om honom efter en del klumpiga saker han sagt, typ som "Santa Maria är fint men det bor alldeles för många utlänningar här" ("Jaha, som jag då?" fick han till svar), men jag har alltid bitit ihop och låtit honom hållas. Nu har jag gett order till Lorenzo om att inte släppa gubben i närheten av vårt hus igen. Han borde kanske ha tänkt sig för innan han bråkade med en övertygad feminist som dessutom har kroppen full av graviditetshormoner, haha...

Milano here we come

Jag och giganto-magen är redo för ännu en dag i Milano. Mer julklappsshopping, lunch, och möte med arkitekten står på schemat!

 

Men åh.

Min mobiloperatör strejkar, i 24 timmar = inget mobilnät. Jag är van vid transportstrejker, men det här var något nytt...och sjukt irriterande.

Monday

Hur kul som helst var det att träffa José igen igår! Skandal att vi inte ses oftare, men alltid lika roligt att träffas när vi väl gör det. Tänk att vi har känt varandra i mer än tio år nu. Åt en myslunch tillsammans vid Naviglio Grande efter att ha väntat på honom i en och en halv timme (latinamerikanen i honom har vissa problem med tidspassning...sen stannade tunnelbanan också vilket inte direkt hjälpte till). Väntan gjorde dock inte så mycket eftersom vi hittade ett konstgalleri där vi köpte världens finaste lilla tavla till det som ska bli bebisens rum.

Efter lunchen tog vi oss an det gigantiska varuhuset la Rinascente och julklappsinköp. Det blev en hel del inköp faktiskt, fick ge upp när vi inte orkade bära påsarna och brottas med folkmassorna längre. Rond två kommer gå av stapeln nån gång i veckan tror jag. (Måste dessutom till Ikea för att inhandla knäckformar).

Nu har jag gjort alldeles för lite idag, måste ta tag i dagen och skriva lite uppsats. Ska iväg och hämta ut resultaten på proverna jag lämnade i lördags också (ovanligt effektivt för att vara i Italien måste jag säga, att kunna hämta ut resultaten följande arbetsdag!?). Men först - en liten tupplur. Min sovklocka ringer obönhörligen efter lunch och jag KAN inte stå emot sängen.

Väntar...

...på Lorenzo som ska handla en tavla till bullen i magen. Jag spanar efter Jose som är en timme sen (som vanligt) och njuter av solen som tittar fram bakom molnen här i Milano.

Friday

Fy faaaaaan vad jag hatar att vara förkyld. Och att vara gravid och förkyld är värre än värst, för jag får ju inte ta några mediciner. Inte ens nässpray?! Bara panodil och saltvattenspray för näsan, men det kommer man inte långt med. Anyway, var och tog lite blod- och urinprover i morse. Det är lite lustigt att lämna urinprov här i Italien, för man får inte kissa i en burk på laboratoriet där man tar blodprovet, utan man måste kissa i en burk hemma och sen ta med sig den dit. Tycker alltid det känns lite skumt att gå omkring med en burk kiss i väskan.

Förresten så ringde Lorenzo nyss efter att han varit och kollat läget med vårt hus. Alla byggställningar runt huset är nu borta och isoleringen är täckt, målad och klar! Yey! Ska bli spännande att se hur det ser ut. Borde få fönsterluckor snart också. I ett förvirrat ögonblick valde vi ljust blå fönsterluckor? Lite konstigt. Vi hade ju egentligen tänkt oss gröna...får se hur det här kommer se ut!

Förkyld

Blä, jag har blivit förkyld för sjuttifemte gången den här hösten. Annars är allt bra, har pluggat hemma hos svärisarna idag och sen shoppat lite rymliga kläder. Alla mina tröjor slutar på halva magen!

Flyttar...

Nu flyttar jag och Lorenzo till hans föräldrar tills på söndag/måndag. Vi ska äntligen få bli av med det här:

Möglet alltså. Visst är det lite charmigt med ett randigt tak men jag har på känn att just dessa ränder inte är så bra för hälsan. Tydligen fungerar bara behandlingen som de ska stryka på i högst ett par månader, men det borde räcka då vi om två månader mest troligt kommer ha byggt färdigt ovanvåningen och därmed isolerat taket i lägenheten. (Möglet kommer från den kondens som bildas på de kalla stålbalkarna inne i taket när vi värmer upp lägenheten...ingen isolering här).

Nu måste jag röja undan alla småsaker som står framme för att målarna ska ha fritt fram att arbeta!