Fem månader

I söndags blev jag fem månader! Jag är faktiskt ganska stor nu. Det jag gillar allra mest är fortfarande att leka i mitt babygym, men nu ligger jag mest på mage och kämpar för att försöka ta mig framåt. Det går oftast inte så jättebra, jag är stark i armarna och kan stödja på dem och jag kan skjuta på med benen, men ändå så slutar det med att jag slår näsan i golvet. Då blir jag jätteirriterad och vrålar av ilska! Ibland blir jag less på att försöka krypa och då rullar jag istället, det går ju minst lika bra att ta sig fram på det sättet. Jag tycker verkligen om att röra på mig, jag vill aldrig vara stilla...högst fem minuter när jag precis har vaknat kan jag sitta och mysa med mamma, sen är det full fart! Mamma kallar mig för terroristen...och min doktor säger "här kommer jordbävningen!" när hon ser mig, undrar varför?

Jag har börjat äta en massa spännande saker den här månaden. Det godaste jag vet är fortfarande mammas mjölk, men gröt med aprikosmos ligger på en stark andraplats. Ärtor är också jättegott! Och päron, äpple och plommon är inte heller så pjåkigt. Morötter däremot...BLÄ. Idag smakade jag på broccoli för första gången och det var inte så illa, men jag har inte riktigt bestämt mig för om det är gott eller inte ännu.

Jag har varit på babysim ett par gånger den här månaden, och det är inte roligt alls! Jag förstår inte varför mamma envisas med att åka till badhuset där det är kallt i vattnet och fullt med stora barn som skriker och stojar alldeles för högt när vi lika gärna kan bada hemma i badkaret? Där är det ju varmt i vattnet, lugnt och skönt och så kan jag leka med mina badankor! Mycket bättre. Nu tror jag i alla fall att jag lyckats övertala mamma att strunta i badhuset, skönt.

En gång i veckan åker mamma bort någonstans, till ett ställe som hon kallar för stallet. Konstigt. I alla fall så får jag oftast vara med farmor då. Det är helt okej, farmor är rolig! Men jag är lite rädd både för farfar och för gammelfarmor, och jag börjar ofta gråta när jag ser dem. Det är lite konstigt egentligen, för jag är nästan aldrig rädd för något annars. Och gråter gör jag väldigt sällan också, jag är oftast hur glad som helst!